Vandrar Söders gator. tar in dess gatnamn och ljusbeklädda lokaler. gör de till mina vattenhål. tittar in på de människor som trotsar normen, som bryter regler. jag ser mig som en av dem. undviker män vars steg inte föjler ett mönster. ser tillbaka på kvällens lyckade invigning av ett mer framträdande jag. tänker på uppskattning från inre och yttre faktorer. ser på dess påverkan. reglerna är enkla, resultatet givet. hör ett gällt skrik i huvudet. det är min egen frustration som rinner över. ser ett stressat ansikte under ytan. febriga minnen från natten. förvirrat fibblande med nycklar och sirener som tjuter i huvudet. tittar ner in i livet hos andra. minns igen högt och lågt. ont och gott. nattbitar framträder i förrvirringens ljus. raka vägen hem framstår som allt mer tvetydig. betonar i telefon de aspekter som trasat sönder ett självförtroende. en föreställning om hur det inte ska vara. små ord upprepas i det innersta. orden betyder mycket, mer och väldigt lite. tröstar mig med den frihet som ändå fortfarande existerar. friheten vars begränsningar blir allt tydligare. fina ord, trösterika ord, förtvinade ord. existensens turbulens har aldrig varit bättre demostrerad. inte här. nu börjar mitt hem växa fram. minnena gör inviger det i min sfär.