Måste jag skrika
ropa i det tomma
det tysta och grå
För att du ska höra
för att du ska förstå?

Ska mina krafter rinna
mellan fingrar av is
för att jag inte får grepp om livet?
Ska jag kämpa
en sekund
en evighet
för något som jag trodde fanns
något
som jag trodde var
när allt
bara
är en illusion?

ska jag stå ensam kvar
när natten faller
och ta allt vi var till försvar?
Allt vi var
fanns förr.
Allt vi är,
är ingenting
och allt som finns
är du och jag
som vaknar upp i morgon
Ryggarna mot varandra

och ett oändligt
avstånd
mellan skulderbladen