En synnerligen fin text denna
jag tycker om
att du frångått din vanliga stil

då du brukar mejsla ut raderna
i träffande rim.
Här har du avstått detta

till förmån för en beskrivning
av en rå verklighet.
Speglandes vardagens ensliga väg

ut i intigheten.
Kanske kommer generation
efter generation

att känna sig hemtam med tomheten
om än vilsen i själen
så där som en del säger

'man kan vänja sig vid allt'.
Förmodligen både såväl vänjer sig
människan lika mycket och litet samtidigt.

Som vore verkligheten
ett ständigt varande sår att stå ut med
och söka sig på att bemästra.