Dessa ord
Är bara
Till dig

Från den
Djupaste
Botten
Av mitt
känsloliv

Det där
Stormiga
Du vet

Som hugger
Likt en
Kobra
Blint
Utan motiv

Att älska dig
Är skönhet
Förkroppsligad

Men också
En prövning
På min
Förmåga att
Älska livet

Det där
Stormiga
Du vet

Som utan dig
Är lika
Torrt
Som
Övergivet

Du har
Blivit som
En drog

Ett begär
Jag
Inte
Kan få
Nog av

Och den
Natten jag
Sov ensam

Var du
Nog
Den drog
Jag
Dog av

... ...
och jag
skyllde på
mitt känsloliv

fast det var
så uppenbart
att döden
var en
konsekvens

Utav
nån slags
blandning mellan
överdos och
abstinens