När jag hör de ihåliga skratten
så kommer osäkerheten tillbaka

Skratten som nu mer bara finns
i mitt huvud men de fanns då

När tandställningarna dominerade
i käften och glasögonen var rosa

Och jeansen inte var några Levis
eller sminket inte klistrades på

Jag var mig själv vilket inte kunde
accepteras av dem som skrattade

Hörde killarna prata och skratta i
duschen på andra sidan väggen

Mitt namn bland allt skratt, ändå
var det mig de liksom hängde med

I och efter skolan, de frågade alltid
om tips till odds i alla matcher

Men tjejerna var ingenting jämfört
med killarna, tjejerna var hemska

Kan fortfarande vakna av skratten
som aldrig tycks blekna i huvudet

Då känner jag mig minst i hela
världen vill bara lösas upp

Men idag har jag så många fina
vänner, just kanske för att

Jag fortsatte vara jag