Den missvisande definitionen du gav av förvåning när jag punkterade mitt sammanhang, i en engagerad konversation - utlöste ett utlopp för total meningslöshet. Idag är jag svag.

En bisarr utgångspunkt av något du kallar klass förblev ett beroende av mysterium, i våran sammanslagning.

Du förblev.
Jag förblev.
Vi båda förblev..

ingenting.

Och den frågan du ställde på måfå fick mig att tänka ett steg längre, medan jag tog ett tillbaka. Viljan som påstås ha varit aktiv under konversationen, blev ett verb som följdes av din styrka och min svaghet.