Människor tycker att jag är rolig, social och en härlig person. Men ingen ser mig när ja gråter. Ingen ser mig när jag tänker tillbaka. Tiden du tog från mig får jag aldrig tillbaka. Däremot har du gett mig ångest, rädslan och mörkret! Är du medveten om det, undrar jag ibland. Undrar vad människor hade tyckt om de vetat? Vill inte någon ska titta på mig med ömkan. Jag fortsätter att le och vara charmig utåt, men inombords så gråter jag av förtvivlan över att Du stal min barndom. Tänk om människor visste! Tänk!!!