Längtan efter handen mot kinden igen
Djupet i svepet som drar
Saknaden efter kinden mot handen igen
Det finaste jag har

En doft i minnet håller sig still
Försöker minnas så gott det går
Blicken som säger allt jag vill
Kanske det finaste jag någonsin får

Vet du hur det känns att inte kunna vakna?
Att ha glömt bort något så viktigt
Något man aldrig haft kan man inte sakna
Och jag hade ju aldrig dig på riktigt