min sanna glädje är att se andra
vända dig ryggen
spotta och svära
tvinga dig ner mot den blöta asfalten
låta dig ligga kvar och blöda
se dig dö ensam
ruttna med naturen

min enda tröst är att höra dig säga
att du också behöver någon du aldrig
kommer få
att det försvunnit en del
som kommer fattas dig
för evigt