(Huvudrollsinnehavaren har efter ett misslyckat toppförsök i slutet av maj repat nytt mod och återigen gett sig i kast med särskild formalia för figur- och tabellförteckningar. Denna gång har USB-minnet rensats från onödiga filer för att på så sätt minska vikten under den krävande anmarschen. En sherpa har övertalat huvudrollsinnehavaren att använda syrgas. Fruktlösa försök gjordes också att förmedla Times förträfflighet till skillnad från Garamond som visat sig struligt vid vissa krävande krux. Vår hjälte vidhåller dock. Det blir Garamond och nordväggen eller inget alls!) Eventuellt sista delen.

Vaknar efter en månad i koma på ett sjukhus i Katmandu. Min första tanke: Uppsatsen! Stegjärnen! Så klart. 8848. Här kan jag inte ligga kvar. Första bästa plan och ett samtal till National Geographic. Här finns det saker att berätta, viktig kunskap att förmedla och ära att tjäna.History waits for no man.

Munnen luktar Jakspillning (stavas det med Y?) och tårna känns domnade. Inte konstigt. Elva av dem är ruttnade av kallbranden. I security check på flygplatsen envisas de med att göra utslag när den pakistanska ordningsvakten scannar efter bomber och knark. Tåbira.

Tänk ändå! 8848 tecken bara i metodavsnittet. Det gör 123 456 tecken i en hel uppsats. 301 sidor kvalitet. En viktig länk till samhällsforskningen och 10 poäng på CSN-banken. Messner besteg alla 14 stora toppar utan syrgas. Jag gjorde det med tuber men utan Times New Roman!
När jag vaknar på planet är snö prydligt plogad utmed landningsbanan, men landskapet är platt. Det här kan inte vara Himalaya!? Telefonen ringer. Det är en ansedd vetenskaplig tidskrift som försöker hindra publiceringen i sista stund. Avgörande delar i litteraturförteckningen har utelämnats och israelisk säkerhetstjänst är inkopplad efter en allvarlig diplomatisk incident. Efter security check no 12 väntar tre allvarliga män i hatt och trenchcoat med transeuropeiskt utseende vid den automatiska incheckningen. De har bokat på Internet.
Jag tar bussen till Ålidhem. Chauffören med trestegsbetyg i praktisk filosofi hjälper mig lasta av packningen och Jaken som fått stå i gången hela vägen från Alvik. På dörren till lägenheten sitter det ett anslag som förkunnar domen. 8847! Det saknas ett tecken! Men det är försent. Tvekar jag nu får jag vänta ett år till på fördelaktigt väder. I vindarna på 8 000 meters höjd snackar vi inte längre tre-lagers teknik och Gore-Tex. Fuck that Fjällräven. I dödens zon blir det Canada Goose och pomada.

Jag får ett datum och ett klockslag. Jag får ett namn på en lektor som skall hålla i opponeringen och en opponent. Vissa förkunskaper förutsätts. Kan du slå en åtta? Har du karbinhakar och stegjärn? Favoriserar du några särskilda cams eller friends? Glöm inte hålla nytt kapitel på udda sidnummer. Skall fan inte vara några 1,5 raders radavstånd! Blir lättare att kopiera och häfta då.

Men jag var där. På toppen och tittade för en kort sekund ut över mänsklighetens samlade akademiska produkt. En opponering som aldrig riktigt blev det prov jag förberett mig för. Det var över fortare än vad man räknat med och efteråt är det redan ett minne. Kjell A Nordström har sagt att livet är 200 goda minnen. Jag lägger detta på en hög och klättrar ned.
VG.

Jonathan ********