Jag går i djävulens spår,
jag bor i dess boning
jag vadar i blod,
men har hopp om försoning
likt draget i flod
jag går emot hav
lever på bark och trädens
sav

Jag följer den röst som jag
tror mig höra
den ger mig tröst när den
viskas direkt i mitt öra
jag leds men jag lider,
blodet jag blött är av
naturen riven
så med öppna sår som
blöder och svider, jag går
med vilja du gör mig
driven

Det hav som jag tror på,
är ett liv av förundran
det är idéer som är svåra
att nå
men jag vill leva med
beundran
så de kedjor jag äger, är
det kors som jag bär
en lätt börda men som
ton väger, är tyvärr alltid
här

Det är därför jag går, jag
har en vilja att flyga, den
frihet jag önskar är något
jag sår, drömmen om livet
som gör oss blyga
men just nu är jag kvar,
liksom tyngden på min
rygg, jag finner inga svar,
men i drömmen är jag
trygg.