Det finns en fördömd känsla som jag har.

I år, månader, veckor och dar har den aldrig lyckats bli glömd.

Hur mycket jag än sliter och drar så klänger, fanskapet, sig alltid kvar.

Som en skugga är den alltid med mig.

Vart än jag går, vad än jag gör, den är där! Den ser mig.

I tålmodig jävulsk väntan, då du som mest är svag, stryper den dig och attackerar.

Tyngre och tyngre för varje andetag du inhalerar..

Och sekunden du håller på att tuppa av släpper den tag ..