Jag beskriver skönheten, mina händer darrar och mina ögon skriker, och ibland blir jag stum för orden räcker inte till och kan inte täcka över NÅGONTING, inget löser sig med ord, bara musik kan fylla ut och flyga med den där euforiska känslan, när hjärtat darrar i takt till dina ögonlocks fladdrande, flackande blickar snabbare än den totala evighet vi kallar livet. Det är det enda som finns, när det är slut är tidsrymden slut och därför varar livet för evigt. Och någonstans bakom vardagsbruset, bilarna och den slaskgrå trottoaren kommer dina ögonlock för evigt fladdra, och mitt hjärta slår tusen slag per minut för att fylla ut min ordlöshet.