Vakna och nu sömnlöshet, natt mot måndag, januari och det nya
året, känner inte att det bär, det där mörkret, och något kallt inom
mig, önskar mig till ett landskap med alla de där människorna som
vill det ljusa, det hjälper att tänka på dem, på henne med den gravida
magen, hon har något att skylla på om hon är sömnlös i natt, det finns
säkert så många fler som suckar utan sömn den här sena natt, vännen
som tidigt imorgon ger energi bland kolleger men lite glömmer bort
sig själv i ljudet av smattrande klackar och hon som kan skapa ett eget
rum i rum av ivrigt prat om allt som varit, är och kommer, i synnerhet
tänker jag på kvinnan som fick mitt visitkort en färd hem till vår stad
efter den där bortglömda kursen för år sedan, där i bil, att hon fann
det sen, bland godispapper, apelsinskal och allt annat som utmärker
henne och hennes två sköna virvelvindar, ett under och ett gott minne,
ett livstecken så väldigt mycket värt att leva för, jag tänker på mina barn,
som förhoppningsvis inte ligger där och vrider sig i natten, utan i dröm
om allt som är lite enklare, sonen, som lite ljudligt, där på ovanvåning,
andas tungt i REM-sömn, och de där drömmarna, de allra ljusaste från
barndomsland och de kanske lite mörkare från framtidsland, och dottern
som var en flicka och nu, en ung kvinna med oro och ro, hoppas att hon
hela tiden får känna att hon kommer hem
Regnet smattrar tyst i någon slags januarivår, när anländer istidsvintern?
Ett flygplan hördes svagt med människor, tanke om färd söderöver, inte
inför landning till ett grått, regnigt land, det här i nord
Skit samma vad som sägs, jag tar en dag till ledigt, en måndag som
förhoppningsvis strålar i sol, en dag med sonen, när han vaknar till en
brunch jag ska laga till, och sen vår kamp i kök, fotbollsspelet, han ger
hopp om värme som kommer åter och leende gryning