Skrivkramp kramar om min hjärnbalk.
En oförmåga att omvandla mina tankar till ord,
känslor till bilder,
en ihålig kyla till en känslobedövande soluppgång.

Framför mig ett nedklottrat pappersark.
Mina tankar blir lika artificiella som skönlitteratur,
fragmentariska i sin brist på helhet.
De är ofullständiga bitar av något större,

och vackrare.