Det var den dagen rosorna växte ur asfalten,
då fåglarna sjöng i sina för trånga burar,
och de fattiga barnen skrattade från hjärtat…
I mitt hjärta var det den dagen,
Den första dagen mitt hjärta fick smaka på äkta lycka,
Det fanns inga fåglar i en bur,
eller rosor på en motorväg som kunde pigga upp mig.
Men det var den dagen jag träffade dig,
jag levde den dagen som den dagen en fågelunge lär sig flyga.
som vattnet som rann över glaset,
som örnen när den flyger över ängarna,
helt fri.
I choken om att jag kunde må bra,
med fjärilar i magen,
springandes över ängar med en känslan av att kunna sprängas,
sprängas av lycka.
Du ger mig de dagar då mina kinder är röda som rosor,
mitt hjärta flyger och det känns som om känslorna inte får plats i kroppen.
De dagar jag får kyssa dig, närma mig mjukt mig dina varma läppar,
känna hur tiden stannar när du drar mig tätt intill dig.
De stunder som är värda allt när jag får känna värmen av din kropp,
lägga huvudet mot ditt bröst och känna tryggheten en arme av soldater aldrig skulle kunna få fram.
Jag känner de kittlande känslorna i magen,
dragningskraften av mina tankar som aldrig lämnar din sida.
Jag känner styrkan byggs starkare inom mig samtidigt som jag skulle kunna ge dig allt.
Min kropp valde dig från första ögonkastet, Min själ ber att få stå vid din sida för evigt