Kanske springer vi båda
utan att höra musiken
kanske andas vi
utan att se ångan omkring oss

Kanske lutar vi oss närmare
utan att känna att avstånden minskar
kanske andas vi
utan att märka att lungorna sakta töms

Jag ser oss båda ovan molnen
jag ser oss båda som gjorda av luft
kanske är det något jag missat
när himlen förvandlats till stoft

Kanske hör varje liten cell
utan att berätta vad
kanske punkteras våra öron
utan att låta oss försvinna från denna stad

Jag ser oss båda som en del av atmosfären
vi är inte ens luft
vi är partiklar bland supernovor
vi saknar förnuft
vi är här, där, här, där, där