Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

beslutet var taget, jag skulle ju gå

beslutet var taget
jag skulle ju gå
hade packat min väska
och allt var ju klart

tveka vid dörren
vände mig om
din blick dömde mig skyldig
jag svek med mitt val

när du bad mig att stanna
så visst gjorde jag det

var timme som gick
sedan jag stannat
närde det hat jag kände för dig
tills du en dag var färdig med mig

åren som gick
och allt som jag gav
tills du fann någon annan
att hålla din hand

du ville ju bara inte va själv


Fri vers av Warga
Läst 212 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-01-24 00:01



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Aningen ambivalent grundkänsla i den här texten. Lite grann så känns det som att man har stannat kvar endast p.g.a. sina skuldkänslor, men å andra sidan så bär man ju trots allt inte ansvaret för någon annans liv eller för att personen ifråga inte förmår att hantera sin ensamhet. Visserligen är det förståeligt att man kanske förbarmar sig en smula och sätter sig själv lite åt sidan, men här verkar det snarare som att det bara är en temporär lösning på ett problem som mer ligger hos duet än hos jaget. Trots att man gett så mycket så verkar det ändå inte räcka, och när man till sist har uppfyllt sin funktion så är man inte längre lika intressant. Att fly från sin ensamhet är f.ö. aldrig någon bra livsstrategi. Förr eller senare så tvingas man ändå, med eller emot sin vilja, att konfrontera sig själv som den man egentligen är, och det är långt ifrån alltid någon angenäm process. Så jag förstår faktiskt att duet i dikten inte ville vara självt. Allting blir ju så mycket mer komplicerat när man inte har något att hänvisa till utan tvärtom tvingas att ta det fullkomliga ansvaret för sin tillvaro.
2012-01-24

    AA VIP
Stark text.
2012-01-24

  Peter G VIP
En text som gör mig upprörd, att få någon att stanna bara för att slippa vara ensam, vad är det för tvåsamhet?
stark text!
2012-01-24
  > Nästa text
< Föregående

Warga
Warga