Saknar dina mjuka läppar,
som kysser min panna ömt,
värmen som spred sig från läpparna ner till tårna.
Värmen som skulle kunna smälta ett isblock på några få sekunder.
Sån stark kärlek hade jag för dig, och endå gjorde jag en stor flykt, som blev en väldigt, väldigt lång utflykt.

Förlåt, men det var något som hände, men det var nog inget som du kände.
Det var därför jag vände, och sedan erkände.
Men nu går det inte att ändra, så de är bara å vända.

Men nu går det inte att ändra, men jag skulle verkligen vilja återvända. För det var mitt största misstag, så nu känns det som att få ett slag, om och om igen.

Önskar bara att du förstod, att du är den första och sista som jag någonsin kommer kunna säga att jag verkligen älskar, utan att ljuga.