Det finns ingen återvändo.
Du lämnade mig i ensamhet,
med tomrum i hjärtat
som inte vem som helst fyller.
Jag saknar dig.

Hjärnan säger att jag
måste låta dig gå,
medan hjärtat ber dig att stanna.
För du är som de sipprande ljusstrålarna
som lyser
mellan molnen.

Jag ångrar att det inte
fanns tid för mig att berätta,
tid att visa
att du betydde världen för mig.

Jag hittar inte svaret någonstans,
varför lämnade du mig
såhär ensam?
Allt känns så outhärdligt
tomt utan dig.

Lyckan försvann.
Alla drömmar jag har drömt
och som jag drömde
har blivit till spillror.

Och vad ska jag göra
med all den saknad jag har?
För du kommer
aldrig,
aldrig tillbaka till mig.

För jag känner dig
i varje minut,
i varje sekund, i varje dag,
för att du finns
där inuti mitt hjärta fortfarande.

Jag saknar allt du var,
och allt du
kanske fortfarande är,
även om du inte
är här hos mig längre.
Orden ekas bara när
jag uttalar dem,

jag saknar dig.