Jag kan fortfarande känna smärtan i ryggen.
Jag kan fortfarande se framför mig filmsnutten när du välter
hela skåpet och är rasande arg som vi filmar för att visa dig.
Jag kan fortfarande se de där patronerna på bordet,
och jag kan fortfarande höra dig säga
att du hoppar ur bilen när den e igång.
Jag kan fortfarande påminnas varje dag om att du har gjort att
jag e rädd varenda minut att du ska göra något.
Jag är rädd varenda eviga gång som jag inte vet vad som går
runt i ditt huvud.
Jag är fortfarande den där flickan som började gråta när du sa
och gjorde såna där saker som gjorde mig osäker.
Jag är fortfarande den lilla flickan,
även om jag fått mitt mod att höjas ett steg.

Jag är fortfarande jag,
men tack vare dig har jag blivit modigare.