Jag reflekterade efter min egen identitet , Jag Förstod inte riktigt vad alla betydde i min närhet , Eller kanske vad jag betydde för dom , Men kärleken är något så otroligt stark, Jag älskar och föraktar , jag minns och jag glömmer ,

Jag måste snabbt inse att jag duger till något ,att jag är älskad lika väl som jag älskar någon eller något .

Vad hade jag varit utan er , utan er som finns där, när man väl behöver, ni är mina andetag, min livs gnista ...



TACK !