Dagen är död

natten levande

hoppet är dött

ångesten briserar.



Jag botar mig inte med

sprit och droger längre

visst fan saknar jag det ibland

men inte all skit som kom på köpet.



Ofta tänkter jag på hur jävla skönt

det skulle vara med en holk och några folköl

jag minns allt det som var bra,

förtränger allt som var dåligt.



Jag flydde under några år

sen fick jag betala mitt pris,

tiden efter, visst fan var den svår

och är så fortfarande.



Jag slutade helt att skriva

när jag nyktrade till

nu försöker jag igen

men fan vet om det går.





Eftersom jag inte har inspirationen

på samma sätt

så blir allt jävligt krystat och tråkigt,

jag som en gång var så jävla produktiv.



Jag pressar på och hoppas

som fan

att jag lyckas trollbinda någon igen.