Det var en gång två korpar som möttes på huvudet av en svensk kung vilken satt på sin häst i en park någonstans i huvudstaden. Den stad som var känd för sina många huvuden. De såg ut som om de sysslade med högst privatsaker för en stund, putsade vingarna och såg ut över havet, ja folkhavet i vilket fall. Så kom det sig att den ena öppnade näbben som för att kraxa litet, kanske som för att yttra
- Det har varit mulet ett tag, ett par dagar nu faktiskt, det är som att man börjar längta efter solen.
Men istället kom det en helt annan replik, kanske mera typisk för just släktet fåglar.
- Du, jag har funderat på en sak.
Varpå den andra svarade något i stil med.
- Verkligen?
- Jag har funderat på om inte du och jag skulle kunna trumma ihop till ett fotbollslag.
- Skulle vara korpfotboll i så fall.
- Javisst, självklart.
- Ja, för skatorna har ju sina musikgrupper, sin skatmusik.
- Ja, eller hur.
- Du jag avskyr verkligen det där uttrycket.
- Vilket uttryck då?
- 'Ja, eller hur'.
- Jaså, ja men nu använde du det ju själv. Litet konsekvent får du nog allt vara. Sade korpen och lämnade sitt visitkort på kungens huvud, varpå den flaxade en smula och sedan glatt seglade upp i luften och bort mot ett frestande hustak till.
Den andra korpen ville inte vara sämre och även den sket fullständigt på huvudet och lyfte i en elegant båge upp mot ett högt träd alldeles i närheten.