Förtvivlan
den är så påtaglig
så äkta
inte flyktig och skör
som lyckan


Förtvivlan
behöver jag inte
jaga
den tränger sig på
uppvaktar mig ständigt


Lockar och förför
river och förgör
alla de lögner och illusioner
jag har skapat mig


Kvar
lämnas den råa
nakna
verkligheten
bakom stråken av
mina söndertrasade drömmar


Jag kan blicka
ut över det kalla
tomma
landskapet omkring mig
och se att där
finns inga svar
inga gömda sanningar
inga dolda räddningar


Och jag kan se
att det är just
där i
skönheten ligger


Det är endast
när jag är tillfreds
även i mitt vemod
som jag kan säga
att jag är verkligt
lycklig