Mina trötta ögon
Ser suddigt på vad som sker
Liksom igenom en dammig lins

I morgondimmans tysta armar
Vänder jag huvudet mot himlen
Och ber

Om styrka

Om mod

Om ro

Om tystnad

Tålamod vill jag inte längre ha

Jag ber

Jag ber om det som tar mig ner
För höga höjder
och
från forsar
Som jag nästan drunknar i

Rösten ovanför
som för stunden
talar till mig
med tung stämma
ber mig också

Ber mig om att sluta be
och bara göra