Under min hand växer skuggorna fram
igen
färgerna flyter ihop och isär
ytterligare en reklamskylt för min ensamhet
som bara vill kvävas en intim död i din närhet

Vems?

Orkar inte måla längre
tankarna får för mycket frihet
Fängslar dem bakom blockets gallerförsedda sidor
tvingar dem in i ledet av bokstäver
under synbar kontroll
tills du ger dem styrkan att åter
virvla fritt i berusande kaos

Vem?

Ur högtalarna svävar toner av piano och ångest
Din musik
Nej, den är min nu
spillror av ett förflutet
som jag alltid kommer att bära med mig
hopträngda med de övriga skuggbilderna
av de själar som bränts in i mig
allt som i sin blandning utgör det som gör mig
unik?

Finns jag ens?
Eller är jag bara ett kringvandrande anteckningsblock
för oömma händer att rista sin historia i
Finns det sidor kvar för dig?

Vem?

Det sägs att hoppet är det sista som dör
ändå står jag här med endast längtan och saknad kvar

Balanserar på en knivsegg
mellan det som var och det som kan bli
Kan lika gärna låta bli att försöka
för jag är redan kluven


Vänder blad
Historia är förgånget