Har alla de dagar som du stal från mig,
blott blivit till aska under mina fötter?
Och vem ska vaka över slagen inifrån min bröstkorg,
medan jag långsamt skrider ensam över jorden?
Har våra själar ännu inte lämnat fastlandet,
så som på en flotte byggd av tändstickor?
Säg mig vem, i mörkret som sakta breder ut sig,
ska trösta den vars röst har dränkts av vågor?
Har alla dessa nätter som du gav mig,
förts bort i en och samma kastvind,
den som leker så våldsamt med mitt hår?