I. Moon

Vi var mitt i
Dränkta i flimrande ljus
"Ett sådant förskräckligt oljud"
Översköljda av brus

Jag skyller mina skakande händer
på kaffet som vi drack
när jag egentligen
borde skylla på dig.



II. Skärpa

Klorofyller mina lungor med liv
Medvetandet slipas till en japansk kockkniv

Skarpa drag genom luften
Som är genomskinlig nu

Tomma motorvägar och gator täckta av grus
Återvunna perspektiv i skymningsljus
Världen är som vackrast när den är täckt i brus



III. Fragment

Fragment.
Drömmar.
Förhoppningar.
Och himlen är rosa
Ambient
Brus och
Svävande
Drömmer, fast vaken
Allt smälter samman
Som runnen akvarell
Framför mina ögon



IV. Poesi i öronen

Jag läser sällan poesi
Jag bara lyssnar på oljudspoesi
Dikter vävda av dist



V. Snö

Att se ut genom fönstret
På virvlande snö
Små barn i overaller som drar på röda pulkor
Bildar spår av lycka längst trappan
Någon skrapar isen från bilens fönster

Allt är bara vitt, vitt, vitt



VI. Återblick

Igår
En tillfällig återblick
Tonårsångestens triumf
Aldrig längre bort än så
Klistret mellan nu & då

Där borta
I dået
Bland korridorer, flyttkartonger
Andra dofter, lukter, ljus
Ett stillastående rus

Är hon
Som brukade vara jag
Inte samma som idag

Fast kvar
Är samma längtan,
Samma ensamhetseksem
Kommer aldrig kunna skava mig len

Nyckelben & New York
Samma drömmar, ny nyans
Ständigt någon annanstans
Om jag blundar är jag nästan där
Andas in lycka, andas ut misär.