Det kan inte kallas trasigt.
kanske med lite rispor
men mest på ytan
Det är inte ren smärta i sig.
Mer en molande värk.
Det saknas mig inget direkt så där så det skriker tomt
från din sida sängen.
Men det fattas mig.
Dina kuddar ligger kvar
som när du senast vilade på dom.
Jag är singular nu.
Betyder inte alltid ensam.
däremot själv.
Och sorgen fyller inte ända upp till bredden och rinner över.
Bara ibland.
Den slår inga knytnävsslag i magen.
men den gnaaaaager.
Det är liksom okey.
Och det var liksom okey när jag packa ner alla dina saker.
Det var under ihopbitna käkar
men okey.
Jag klarar till och med att somna på nätterna.
Och vakna på morgonen.
Det kan gå timmar utan att jag tänker på dig.
när jag håller mig sysselsatt.
Jag svarar att jag mår bra och det är ingen lögn.

Men lukten av dig!
Lukten av dig!!!

I den finns allt