Åh du lilla duva!
Varje unge du kläcker är en ängel!
Du har en glans som välpolerad glasvas!
Snälla, ge mig allt du har min nymf!
Inte av värde, utan det mänskliga!
Bred ut dina vingar och låt oss gå ut på kärleksvals!
Ack, du och jag de lyckliga!
Låt oss bli två hjärtan ihop!
Låt oss dela gemenskapseten!

Men nu tvekar du.
Du bleknar bort likt en rännsten.
Din hy är grå.
Så grå att du blir av sten.
Snälla du, har du nån kraft kvar?
Blott en dag har dina livremmar brustit.
Det är numera så suddigt.
Nu verkar det som att världen blir också blek.
Vad som återstår kan inte min massa skåda.
Du är endast en jungfru som gått i botten.