Jag irrar och yrar
Jag kravlar naken och kallsvettig mellan lakan med händer formade som klor
Med en skakande kropp ylar jag om nåd
Begraver mitt ansikte i mina händer emot den mjuka magen
Tiden är kommen för mig att ge upp det som var
Träda in i den gråa världen med gråa brutna varelser
Utan någon som helst dröm kvar som kan hålla mig gående

Jag är så lätt berörd
Jag vill inte ha deras dammiga, smutsiga händer i mig.
De vill ha min själ
Reducera min hjärna och göra mig hemtam
Odla fram en snällare version av mänskligheten