Jag vill, men har det inte.
Det ser nog ut som om jag har det, kontrollen. Kontrollen över spelet vi spelar.
Känns som ett hånskratt upptryckt i ansiktet.

Kommer tappa det.
Kommer sprängas, flyga upp i luften, ner igen. Slå ihjäl mig, och sedan får någon annan skrapa ihop bitarna. Klistra ihop.

Känns som en karusell, snurra runt runt runt.
En berg-och-dal-bana. Man sitter fastspänd och väntar på att fara ner. Swoosh, magen skrynklas ihop och musklerna späns.