Din kärlek till mig kändes obeskrivlig och evig, men ändå var du inte villig, villig till att fullfölja det.
Vi båda sa att vi blev kära vid ett speciellt ögonkast, men ändå gjorde du så att mitt hjärta brast.
Ett tag efter du hade lämnat mig så kändes det som en stor och evig last.
Jag ville inte tänka på att du skulle släppa taget, för jag visste det skulle kännas som det sista andetaget.
Mina känslor för dig började utvecklas till ett stort hat, jag orkade verkligen inte höra ditt prat.
Varje gång jag hörde din röst, så kändes det som ett stort slag på mitt bröst.