Änglar kan skaka
stoft över våra huvuden
le när vi närmar oss varann
luta en panna mot en annan
och ge en kvinna åt en man

Nuet kan greppa
hårt om ett hjärtas nakenhet
Ordlöst sjunga om själar som möts
och darra i en tidlös vaka
i sorg över löften som bröts

Att stå på kanten
till ett otippat ödets nyck
se framtiden plötsligt utbytt
med vinglande ben och darrig röst
men öppen för det som är nytt

Nu ser jag himlen
spegla sig i havets yta
stoft som strös och sprids i vinden
lutar min panna mjukt och din hand
är vingslag som smeker kinden