Kan man stå till svars för vad andra gjort.
Oavsett familj eller släkt.
Handlingar som tar liv och drömmar.
Andra människors olyckor blir min mardröm.

Vill inte svara på frågor.
Bara vara ifred från andra.
Blir påmind oavsett mina tankar.
Men andra styr intressen i olyckor.

Frågor, bilder och andras funderingar.
Snurrar i huvet på en maktlös själ.
Inget som hänt kan jag ändra på.
Men ändå känner jag skuld och förtvivlan.

Önskan till förståelse och svar.
Stannar i andras blickar och hat.
Alla ni som känner fruktan i tidningen.
Ser inte min förtvivlan i texten framför mig.

Tårar som rinner suddar ut orden jag läser.
Detta tunna papper utan värde i sig.
Blir av ord, ett slagfält i mitt huvud.
Döm mig inte..........utan förstå mina känslor.