Vandrar i dödsskuggans dal
skuggor som sakta kväver mig
har inte längre något val

Döden har slagit följe
på den snåriga stig jag går
har inte längre något skyddande hölje

Går här i min nakenhet
och i munnen
känner jag en fadd beskhet

Du vandrar i din kåpa och med din lie
du din skrupelfrie baneman
du skräms inte längre du ofrie
du vandrar för evigt i skärselden
min plåga är snart slut
din har bara börjat
då du får vandra för evigt.