Då det tystnar
ligger rosenbladen kvar
i det som hjärtat var delat
som så hett pulserat har
Bladen väntar på vinden
som fångar en efter en
virvlande nyanser som sprider sig ut i nattens månljusa sken
Rosenblad som för stunden smekte glädjerus
beblandat med tårar i ögonvrår och värmande solljus
De doftar av spirande sommar
och känslorna far
i strid med det som drömdes om
sätter spår
lämnar själen
så naket
ensam och bar
©Text: Lena M Janson