Jag faller snabbare ner mot den smutsiga jorden.
Jag kan känna lukten av bitterheten som kommer mig närmre.
Jag börjar känna smaken, och jag blir torr i munnen.

Jag minns när jag stod högst uppe på berget.
När jag såg ner på människorna som nu står över mig.
Det känns som att en sekund raserade min tillvaro.
Som att sekunden stal min stolthet.

Jag känner smärtan av fallet,
men jag har inte ännu fallit genom jorden.
Ju längre ner jag faller ju mer känner jag sorgen.
Jag känner besvikelsen över mig själv,
och allt jag ännu inte har åstadkommit.

Jag minns mina ambitioner,
alla mina drömmar som förändrades med sekunden.
Tillslut fanns inga drömmar kvar, bara du.

Jag faller inte längre,
jag svävar över allt som jag ännu inte har åstadkommit.
Jag greppar tag om din hand som har räddat mig.
Jag har drömmar, ambitioner, mål.

En dag kommer jag sväva högre.
Mina drömmar kommer att förändras,
mina ambitioner och mina mål kommer inte att vara de samma.
Men just nu är jag högre,
jag är högre upp än berget jag en gång stod på.