Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Din blinda egoist

Lärde känna dig, sitter i samma rum
det här var det sista jag ville.

Jag bryr mig inte, så gå...
Jag bryr mig inte!

Nu mina kalla tårar rinner ner för min kind
aldrig trodde jag...

aja, jag bryr mig inte!

känner mig inte tillräckligt bra för dig, så det alltid varit.
Bryr mig inte, bryr mig inte!

Tack så mycket.
Det är du som mår så jävla dåligt så du måste klaga på andra och hacka ner på dom, eller?

Nu känner jag mig inte tillräcklig...


ett sätt att kräva uppmärksamhet..
gräppar tag i mina nycklar..
huden klyvs
blod
skorpor

va fan ser du inget eller?


Jag sa till dig hur jävla dåligt jag mådde en gång, men... Nej du undrade bara vad du hade gjort!
inget sa jag...
för det var inget.
inget
INGET!

Kan man inte få vara lite deppig för ingen orsak?

Du är blind.. en blind egoist!

Sitter och lyssnar och du anklagar mig för att inte göra det.

Jag accepterar dig djupt som alla andra människor på denna jord, men...
jag tillbringar dig bara min känsla just nu.


Seven devils are around you, seven devils in you're heart...

BARA SÅ DU VET, JAG BLEV JÄVLIGT LEDSEN

viktigt att du vet det
sårar du mig en gång till, vet jag inte...




Fri vers av fnyalsn
Läst 167 gånger
Publicerad 2012-05-15 20:35



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fängslande, skärrande. Jag vet inte om jag läser en dialog, eller om det bara är en röst jag följer, men temposkiftningarna, det växelvis försiktiga, arga, ömma, bittra, uppgivna och frustrerade, som ett hav i storm eggar de mig. Det är en anklagelse med momentum och vikt. Om den var riktad mot mig skulle jag krossas, som ett vinglas under en tegelsten. Fast orden är inte kalla och hårda som en tegelsten.
2012-05-15
  > Nästa text
< Föregående

fnyalsn