S att och sög på tummen när du kom förbi. Du kastade ett öga på mig och log. Du tänkte nog på att jag såg söt ut, du brukar ju säga det. Jag hade skurit mig på ett ark i tidningen jag satt där och läste i väntan på dig.

A tt vi skulle träffas ikväll på pontonen i Gamla Stan kändes på en gång såväl kravlöst som skönt. Det var en skön kväll med alla bekanta ljud runt omkring. Tunnelbanans rassel och gnissel. Några måsar som skrek och en segelbåt med stimmande människor ombord.

N ågon måste komma först till mötet. Ibland vill jag komma först och det vet jag du uppskattar. Det finns någon där när du kommer, det känns tryggt för dig. Det är ingen sådan där kontrollerad fix idé, men du blir ju orolig om du är först. Då undrar du var jag är och om jag alls skall komma dit.

D u kommer inte fram till mig med en gång utan går en liten sväng som för att kolla läget och så var det också ikväll. Sedan slog du dig ned vid min sida och kysste mig på munnen lutande dig fram. Du luktade så gott.

A nnars kan man ju bära med sig dofter av svett eller öl, men det brukar du inte göra. Jag kände din tunga slicka mina salta och såriga läppar, som till tröst. Du har en sådan härlig tunga, det är så med hela dig. En första kyss föder genast längtan efter mera, som att dricka ett första glas och genast se på det med ett törstande uttryck i ansiktet.

L agom kommer du till mig. Låter mig vänta och undra för en tid, ändå i känslan av att du aldrig kommer att missa våra möten. Känslan finns där och är så stark att du kommer att finnas för mig för alltid. Du kommer aldrig att dö.

E n kyss kommer sällan ensam och så kysser du mig igen, längre och mera innerligt, slutar med en hård tryckning av dina läppar mot min slutna mun. Med dina armar om min hals och den tröjans långa ärmar som sluter ner om dina varma händer.

R edan är det mera folk som samlas fast vi bara suttit där en kvarts evighet. Det är de hemlösa och de försupna som tycker att vi tränger oss på i deras revir. Där i Gamla Stan är det som längre söderut vid slussen. Alla trasiga och skitiga skrymslen är deras eget land. Därför reser vi oss alltid och går bortåt Riddarholmskyrkan, en fin plats för kyssar och något mera.