jag tror hon föddes
ur ett rökmoln

jag tror hon dansade
fel steg

jag tror hon önskade
sig iväg

och hennes andetag är inom räckhåll
men hennes blick är för långt bort
vi röker undan ensamheten

hon fångar himlen i sina ögonfransar
jag bara tittar

för jag vet hon är som jag
vi delar luften under jorden
det kryper ångest i våra strupar
jag låter henne stanna
för jag vill att hon ska le

och där stannar tiden
där stannar tanken och
ingen kommer någonsin veta
vilka vi var

hennes lungor är oceaner och
det löper skuggor kring
hennes armar

och jag vill att hon ska leva
men hon har så frenetiskt
försökt krossa systemet
som håller henne vaken

precis som jag

snart stannar tiden
och ingen kommer veta
vilka vi var

bara att du var som jag