Reflex, overall, mössa och vantar
på väg till mormor på egen hand.
Fast i en värld av skrämmande tankar
och bilarna kör allt för nära ibland.

Trottoar, herr-går-man och backen som släntar
kanske kan man gå hela vägen på knä.
Snön är mjuk och mormor hon väntar
klockan är redan långt över tre.

Blöt är vanten och hjärtat det bankar.
För varje steg skall ett hål grävas in
i snödrivan och dess höga bankar.
En snöängel i varje hörn blir så fint

”Men hej på dig du, vad gör du jänta?”
”Morfar, har du slutat tidigt idag?”
Himlen är mörk och mormor som vänta:
”Jag tror nog vi får skynda på ett tag.”