Om jag skulle skriva ett eller annat kåseri
om gud som fenomen skulle jag nog, ta upp
litet olika (van-)föreställningar.

Jag gillar faktiskt en replik om gud i en av
filmerna om 'Hannibal' med den där bra skådisen
i rollen som kannibalen.

Hur repliken lyder? Jag glömde just bort det, men
det kommer nog tillbaka. Det är iallafall
Hannibal Lecter som fäller den.

'Gud släppte ner ett kyrktak på några hundra
trogna fans här om dagen, det kallar jag för
att se efter sina trogna'.

Ja, eller något i den stilen. Jag har precis för mig
att det är han som säger det. Det är ju sarkasm
och att sarkasm har med humor att göra

är inte helt allombekant. Att en människa inte
har någon gud kan ju också tolkas som att, det
har ingen människa, det är

gud som har människorna, i sin hand. Om man
nu vill tro det. När ateisten eller agnostikern säger
att han inte tror för att han inte tror

på bibelns bilder av människor och gud. Då händer
det att diakonen eller prästen säger det att
'nå, men om du pratar för dig själv, då

pratar du med gud' eller 'gud är naturen och vi alla
tillsammans'. De troende försöker ju på alla sätt
och vis ta patent på att vad människan

än gör och tänker så tror hon på gud, det är bara
det att hon inte alltid är medveten om att det är så.
Men det anser jag är att

omyndigförklara både gud och människor. Enligt
det sättet att se skulle AIK-fansen exempelvis kunna
tyda ett medlemsskap

i Norrköpings fotbollsförening som att man
egentligen håller på AIK, bara att man inte är
medveten om det.