du tar och bryter av en vit syrén


luktar på den men kan inte helt njuta av dess doft


i trapphuset tio minuter senare lägger du den på elementet


där kan den ligga


som vi just nu


du doftar på den en sista gång


och allting känns lite vemodigt


bakom dig finns du


medan trappen dånar av mina inlines


hela tiden bakom mig


och det som skrämmer mig mest är att jag inte vet vad du


tycker


på riktigt


jag äro ingen tankeläsare


bara en liten gris som försöker att inte falla samman


vara stark


som alltid som vanligt jag är lite trött på att alltid vara stark


och hård mot mig själv


jag kan höra mina egna hjärtslag mest hela tiden och de


knakar så hårt


under mina gråtande andetag jag vill skall vara lätta


jag vill säga till mig själv att du kan ingenting göra


bara släpp.


ut avgaserna


låt allting rinna ut över kanten även om det gör ont


för du kan ingenting göra


bara röra vid


dig själv


medan lagen om alltings jävlighet går som en orkan genom


mitt rädda skal


tills det är lika tyst och stilla som skogen


du kan ingenting göra så det är lika bra att du


lever lev låt leva


nyckeln vrids om i låset


du fortfarande bakom mig


jag noterar hur du med manliga steg skorna på


går raka vägen in tar fram ett dricksglas


sätter vit syrén i vatten


som om


som om du fortfarande tror på


oss