Regnet smattrar mot rutan,
och åskan mullrar
Fönstrena skallrar
och man får akta sig
blundar man,
kan man missa blixten
som sträcker sig ut
över den sammetsgrå himlen
Haglet studsar på marken
och jag önskar att du låg här
med mig och höll om mig.
Jag kunde låtsas att jag
var rädd för åskan om du vill?
Eller om du vill vara den som
låtsas.
För låtsas gör vi varje dag nu.
Låtsas att det är vi,
låtsas att det betyder nåt,
låtsas.
Varje dag vi ses.
I regn eller sol.
Men jag bryr mig inte.
För i den där kyssen jag får,
i smekningarna, kramarna
finns det där som får mig att må bra.
Bekräftelsen att
jag är vacker, sexig och underhållande.

Jag
är
inte värd mer...?