Tomt på gator och torg.
Vackra blommor i urnor.

Solen är uppe redan och tar sig en kopp kaffe för att vakna till liv.
Vinden smeker det nytvättade håret.

Hon fryser lite.

Promenaden är lugn men rädslan att träffa någon annan själ som ställer frågan: Hej hur är det med dig en sådan vacker dag? skapar ångest. För vad skulle hon säga?
Hon skulle le
Det brukar hon göra
Lent och mjukt
Som alltid
Hon skulle le och säga att allt är bra, att hon njuter av promenaden

Hon skulle ljuga
Utan problem skulle hon ljuga
För sig själv och hela världen
Idag och imorgon.
Så ofta det behövdes

Sedan skulle hon gå vidare
Och hålla masken
Utåt

Bakom ridåerna skulle hon leta
försiktigt
och tålmodigt

Hon skulle aldrig någonsin sluta leta
efter sin andra del