Tankar om mina känslor förvirrar.
Ingen lyssnar men alla kommenterar.
Ska man lyssna på andras ord.
Eller nicka och se vad andra säger.

När blir andras problem, mina.
Ska man försöka förstå, eller ignorera.
Kan inte välja, vad öronen hör
Eller ta bort vad mina ögon ser.

Vill skrika, ni är så jävla bortskämmda.
I-Lands problem som ingen ska bry sig om.
Alla har ett nätverk som hjälper.
Men alla jämför med vad andra har.

Ingen vill ta ansvar för sina handlingar.
Utan står i ett hörn och skriker, hjälp mig.
Om ingen yttrar sig och förklarar.
Hur ska man då kunna gå vidare.

Kan man vara ärlig i sinnet utan känslor.
Vill man komma vidare utan ansträngning.
När ska man sluta se på rättigheter.
Har man inte samtidigt skyldigheter.

Jag som vet hur man överlever ensam.
Bryr mig inte om andras fatala händelser.
Ligger ensam om natten i en trappuppgång.
Lever på andras allomossor och samvete.

Valen jag har gjort i mitt liv.
Kan inte klandras någon annan.
Jag försöker ändra mig att bli bättre.
Att vara den som andra vill jag ska vara.

Jag vet hur verkligheten är, men önskar ändringar...........