Vi slutade skolan idag, och du var inte där med oss.
Men du var med oss ändå, du stod med oss när vi sjöng våran avslutningssång, du var nog med varje en av oss, för jag tror att vi alla sände en tanke till dig, för vi stod där, med en för lite i sångkören, ett namn för lite som ropas upp av rektorn för att ta emot betyget, en famn för lite att gråta i när vi till sist lämnade varandra för ett långt sommarlov och sen inte ses igen när terminen börjar igen.
Det kommer ALLTID, vara en för lite.
Och jag saknar dig David, mer än du anar, mina tårar är inte nog för att visa det.