Mina trassliga ben och svalget emellan vilja och kunna, sträcker mig fram och utvecklar det jag så hårt avvecklat. Du lyfter dig lite Grand varje gång, lagom för att hamna i ett nytt utgångsläge. Du och jag har utbytt både tomma och fyllda blickar i både tid och rum..det finns saker att begrunda i det här sammanhanget. Men du lär dig inte förrän du är just innan 60 eller så skulle jag tro.
Mina djupa ögon är proppfulla med livslust, och min iver kryllar uti musklerna när du kryper under skinnet och igenom allt i mig får en finare glans. Det här är min sällsamma melodi.
Kanske gråter jag i månsken..
Kanske hade jag då givit mitt hjärta till den vackraste Juvel uppå jord.
Dina välkända stigar är så mjuka att gå på för att travestera mitt utryck.
I mitt sinne lustvandrar jag, sommarlovet är svalkande ljuva vindar där livet är underliga världar. Jag har alla grundtoner du så önskar, jag är som slungad från en osynlig katapult. Vi är så lätta att begripa. Lyfter bröstet och sväljer tungt.
Min röst blir inte vanlig , inte förtroende och ingivande. Mina förvirrade funderingar kunde inte varit klarare...som när jag tappade min värdighet för att dölja att ditt minne svikit dig.Du kommer troligtvis inte ihåg eller så har du nog inte lust att släpa det med dig. Ett tag följde oron mig och det kändes som om jag aldrig skulle släppa tag om den...
Emellan piskade filtar, putsat remtyg och blank mässing försöker jag att släppa allt.
Vacker Ginger tar mig runt det gröna som bringar fågelsång i min själ, lyckliga dagar med ett lätt glidande hopp!

Solen går på en hård gata som skälvde och skälver in i hjärtat av ett vanvettigt begär. Men nu lossar jag just den drömmen och släpper det här...det där.
Min ro har äntligen infunnit sig.
Jag skrattar innerligt från botten och njuter fullt
Jag behåller en frisk ilning i nerver och muskler...möjligtvis mer.
Förut och för mycket får bli en annan dag när solen får lysa glittrande genom trädkronorna och du säger att du vill ha mig. Jag har inga sorgkants naglar för det är som det är. Aldrig..är en omöjlighet jag önskat klar. Älskade för mycket och lite av allt. Så klart lade jag 7 blommor under kudden, men jag skrattade högt då jag vaknade och visste att jag ärligt drömt...
..ler igen..jag kom bara inte ihåg...(typisk mig) för det första jag tänkte på när jag vaknade var dig.